marveloustina.blogg.se

   Väl i Amsterdam möts jag av varm, strålande sol, sätter mig på marken i väntan på min kompis ska dyka upp. Då kommer en kvinna fram till mig och ger mig sin spårvagnsbiljett som fortfarande gäller. Hon skulle åka bort, så då tyckte hon att jag kunde få den. Jag hann bara säga tack innan hon försvann. Snällt. Första intrycket. 

   När min kompis kommer dit åker vi för att lämna av mig väskan och strax därpå tillbaka in i stan igen. Spårvagn är bra, för då får man en bra blick över staden och det går fortare än att gå. Cykla hade jag nog inte vågat, trots att Amsterdam är cykelns stad, det är alldeles för mycket cyklister och de kör fort.  

   Amsterdamborna är öppna människor (ni trodde inget annat va?) och pratar gärna och ställer frågor. Vi tog en promenad, såg blommarknaden vid en av kanalerna, traskade vidare. Plötsligt säger min kompis att hon tror att vi har gått in i "The Red Light District" - horkvarteret. Jag har aldrig sett något liknande, helt sjukt var det. Min magkänsla skrek "FEEEEL" och jag måste nog ha gått med öppen mun och stirrande ögon mest hela tiden, samtidigt som jag sa saker i stil med: "Herregud!", "Titta där!", "Jag dör!", "Såg du!?" etc. Värt att säga är väl att de var en "blandning" på de prostituerade, jag såg typ bara två pinnsmala blondiner i "skyltfönstrerna" eller vad man nu ska kalla det!?

   Ett helt kvarter, det var bannemig inte litet, vi gick runt i ca en trekvart, runt, runt, bara för att vi blev så fascinerade. Det var ganska mycket turister där så det var inte så man kanske kan tänka sig det, lite hysch, hysch sådär. Utan det var öppet, överallt denna röda "mysbelysning". 

   Vi två hade några riktigt roliga dagar fyllda av ironi och lata morgnar och kvällar med ipadspelet "Ruzzle". Kul var det iallafall. Jag gillade alla gamla hus och kanaler, synd bara att allt kommer att försvinna med den globala uppvärningen...