Glassigt
Hade en intressant dag på jobbet idag. Det är över 30 grader här för tillfället och jag svettas som "ett litet svin", som en sa på jobbet idag. Svarta jeans och svart förkläde med vit skjorta i en lokal som knappt håller igång AC:n. Tur att man inte jobbar i köket eller i disken, där det är som att gå ur flygplanet i ett varmt land varje gång man går igenom de automatiska dörrarna. Stod en hel timma helt oförberedd och gjorde glasskulor till en drös med människor. De menade på att de tog dagar att få sin glass. Det gjorde det i och för sig med. Första gången jag serverar glass, och jag känner mig själv som glass som stått för länge framme. Har lust att brista ut i "Gläääääns över sjöööö och strand..." jag var så jädrans varm. Att jag höll på med glass hjälpte inte att kyla ner mig heller...
Det kan se så enkelt ut att göra de där dumma glasskulorna, men det är en konst ska ni veta! Glassen faller liksom i bitar och vill inte kleta ihop sig till en sammanhängande massa utan envisas och att vara individuella stycken på botten av glasslådan. Förtvivlat försöker jag om och om igen, glassen är för kall, för oklibbig, för dekadent för att bildas till en enhet. Men tillslut går det - en kula glass av sorten "Banana Crunch". Tada! ... ... ... nu ska bara glassen lossna från skopan...
Kön är lång, svetten rinner långsamt nerför ryggen och istället för glassen, så är det jag som klibbar i mina kläder.
Tschüssi